Nu har jag återvän från Serbien, sitter nu på tåget hem och tänkte sammanfatta mina intryck.
Vi anlände till Belgrad i måndags och checkade in på Manga Hostel. Det har utsetts till bästa hostelet i Serbien och jag har inget att invända mot det. Det var rent och fräscht, bemannad reception dygnet runt, wifi och framför allt en fantastiskt trevlig personal.
De som jobbade tog sig tid att visa oss de bästa sevärdheterna. De organiserade t o m utgång.
Utgång sker på partybåtar vid floden Savas strand. Det är lät att hitta och rätt häftigt. Här kan partymänniskor få sitt lystmäte till en kostnad motsvarande en fjärdedel av kostnaden i Sverige.
Under resan träffade vi en del ungdomar och pratade med dem om livet i Serbien. De såg inte helt ljust på livet. Det är svårt att få jobb i Serbien, och även om man får det är det svårt att leva på lönen. Dessutom är korruptionen utbredd.
De serber vi mötte var också frustrerade över synen på Serbien. De kände att de fått ta skulden för det mesta dåliga som hänt i forna Jugoslavien. De kände inte heller att Europa var något för dem, utan de såg Ryssland som en mer naturlig partner.
Serberna som folk är otroligt gästfria, öppna och ödmjuka. Väldigt kul att träffa unga i liknande situation som en själv, och lite jobbigt när man kände att de har det ganska tufft.
Belgrad som stad var oerhört fascinerande. Vackert, oerhört billigt att äta/dricka och vänliga människor som pratar bra engelska.
Guça var en helt annan upplevelse, vild och galen. Festivalen har bara en scen som är stor. Där är konserter varje kväll. Men uppe i byn pågår också en viktig del av festivalen när alla tillresta band går runt och spelar för folk på restaurangerna.
Vanlig syn på restaurang i Guca
Känslan av en brassorkester som kommer och kör igång precis bredvid ens bord är berusande. Då händer det lätt att man skänker en större peng än man hade tänkt eller att man dricker en extra slurk av det serbiska brännvinet som kallas Rakija.
Det serbiska köket kan man dock ha och mista. Jag provade en variant av den lokala rätten Kupus när vi anlände till Guça. Det är en gryta med kål och kött som kokas över öppen eld i stora keramikkrus. Den var grymt god, men nästa gång jag provade fick jag in en variant med fläskkött med rejält mycket svål. Der var ingen hit, kan jag säga.
Första kvällen i Belgrad gick vi på en restaurang och skulle prova det lokala köket. Vi fick in enorma mängder kött i olika former med en liten hög pommes frites och en ledset salladsblad med lök på. Det blev tyvärr den bestående bilden av serbisk mat.
Belgrad sägs vara det nya Berlin eller Barcelona, och det kändes verkligen så. Guça var precis hur galet som helst, bör upplevas!
Jag rekommenderar verkligen en resa till Serbien.
