Debatten stökas också till om man definierar ”papperslösa” som sådana som gömt sig efter avslag. Så fungerar inte lagstiftningen i Sverige: Kategorin här inkluderar alla som befinner sig i landet utan uppehållstillstånd, antingen på grund av avslag eller på grund av att de aldrig sökt. Det handlar alltså om:
- De som fått avslag
- De som passerar genom landet utan att ha fått visum (dvs flera icke-européer)
- Traffickingoffer (alla former av slavarbete, om man så vill uttrycka det, alltså inte bara inom sexbranschen)
- Det är lite oklart, men troligen skulle en person som sitter fängslad i Sverige i väntan på internationell tribunal e.dyl också falla i samma kategori – har inte uppehållstillstånd i Sverige och ej heller sökt

Jag kan inte se hur erbjudande om vård när så är möjlig skulle undergräva medborgarskapstanken. Att behöva akut dialys är inte detsamma som att kräva att man ska få vara med i ett fackförbund.

Att det alltså står var och en fritt att invandra om man anmäler sitt intresse och uppfyller en elementär vandelsgranskning och uttryckligen accepterar villkoren i gällande lagar.

Efter en karenstid har man tjänat ihop till socialförsäkringssystemet. Kanske ett trappsteg i taget.

Efter en viss tid har man rätt att ansöka om medborgarskap och om man uppfyller kriterierna så får man det, utan problem.

Det går att ha fri invandring i en välfärdsstat, men den kan inte vara oreglerad eller ofinansierad. Med ett vettigt regelsystem och vettig finansiering så är det inga problem.