Pophöger

Igår på vägen till jobbet lyssnade jag på P3 nyheter. Där fick jag höra att Amnesty släppt en kritisk rapport mot Israel som säger att Israel förbrukar mer vatten än Palestina. SRs reportage har gått vidare på Amnestys linje, det har precis samma vinkling och går egentligen mycket längre.

Israeliska medier skriver också om rapporten. Men till skillnad från SR har man faktiskt också intervjuat en representant för israeliska regeringen.

Fred i Mellanöstern har som vanligt gett sig på siffrorna från Amnestys rapport – Palestinierna gör av med mer vatten än svenskarna:

Enligt den israeliska vattenmyndigheten, som uppger att Amnesty inte ens kontaktat dem, var skillnaden i vattenförbrukning mellan israeler och palestinier bara hälften av den som Amnesty påstår. Palestinierna förbrukar till och med mer än vad svenskar använder. Palestinierna gör av med 200 liter per dag per person, medan svenskar enligt UNICEF använder 180 liter.

Dessutom struntar Amnesty i att Israel sedan många år levererar dubbelt så mycket vatten till palestinierna per år än vad parterna har kommit överens om i Osloavtalet (art. 40, annex III). Det innebär att rapportens relevans fullständigt brakar ihop.

Verkligheten är alltså att Israel uppfyller de avtal man har skyldighet att följa, och mer därtill. Ändå framställer Amnesty det som att Israel verkligen tar vatten från Palestinierna.

Se även bilderna på palestinska barn som plaskar i plaskiga swimmingpooler på Hebron och Jenin hos Fred i Mellanöstern. Så bonden Yeahia som Cecilia Uddén intervjuade behöver inte drömma om bosättningarnas swimmingpooler. Han kan plaska och bada med andra palestinier i Hebron och Jenin.

Inte heller Aftonbladet har uppmärksammat baden i Hebron eller Jenin. Istället publicerar man en bild på en tom vattenreservoar.

Det man förstår mellan raderna i Amnestys rapport och nyhetsrapporteringen i svenska medier är att det är väldigt fult att Israel har det bättre än palestinierna. Och att det är Israels fel att palestinierna har det dåligt. Pressen sätts alltid på Israel när det pratas om palestiniernas missförhållanden.

Detta avslöjar hur vinklade NGOerna och medierna är. Varför konfronteras inte palestinska ledare med folkets missförhållanden? Israel har inte ett smack med att göra att Hamas vill utrota dem. Men enligt Amnesty är Israel ansvariga för att folk i Gaza ska ha det bra. Det är vansinne (men denna åsikt delas faktiskt även av höga tjänstemän hos biståndsministern.)

Den viktigaste faktorn i olikheterna mellan Israel och Palestina är att Israel har sökt freden och lagt sin energi på att utveckla sitt land. Palestinska ledare i Fatah har inte accepterat freden, utan istället valt våld och fattigdom. Det är de palestinska ledarna som borde konfronteras i första hand.

Men att man väljer att lägga all skuld på Israel gör att det inte går att se rapporten som något annat än ännu en partsinlaga från Amnesty. Amnesty tar ställning mot Israel, återigen. Man går samma väg som starkt kritiserade Human Rights Watch, vars grundare nyligen riktade stark kritik mot var organisationen är på väg.

Och den svenska mediecirkusen är bara patetisk. Starkt vinklade reportage framställer Israel som onda förövare och Palestinierna som fromma fattiga lamm. Israelhatarnas bloggar går varma, och med dem tar antisemitismen ännu ett myrsteg framåt i Sverige. Det är gräsligt att se.