Dick Erixon skriver om Magnus Norells nya bok ”Islamismens seger” och världens flathet inför Hizbollah i Libanon. Idag är situationen där likvärdig som den innan kriget, och Hizbollah har kunnat rusta upp med stöd av världens biståndspengar.
FN korrumperar. Demokratier sitter sida vid sida med brutala skurkstateter och dettta leder bara till en sak, som Erixon skriver:
Världssamfundet står på Irans, Syriens och Hizbollahs sida. Och dessa aktörer vill döda så många israeler de får chansen till.
Efteråt skulle världssamfundet naturligvis fördöma dödandet, men inte lyfta ett finger för att dessa våldsverkare fortsatte att försöka döda israeler.
Därför anser jag att Israel har all rätt i världen att försvara sig och sin nation med alla tillbuds stående medel. Det är krig. Och väst visar i handling att man stöder Israels fiender.
Tidigare stod USA med president Bush också upp för demokratin. Men nu har Obama sakta men säkert börjat abdikera från rollen som supermakt, för att istället börja flörta med diktaturerna (som resten av världen).
Mest tydligt blir detta i frågan om Iran. Regimen där är klar med att man vill ha kärnvapen, samt att man vill utrota Israel. Men ändå är världssamfundet ödmjukt mot Iran.
Detta lämnar Israel helt ensamt och med två val: Antingen stå inför ständigt utrotningshot från ett kärnvapenbestyckat Iran, eller att anfalla Iran.
Som Bret Stephens skriver i detta intressanta blogginlägg på Washington Journal:”Obama Is Pushing Israel Toward War” med undertiteln ”President Obama can’t outsource matters of war and peace to another state.”
Events are fast pushing Israel toward a pre-emptive military strike on Iran’s nuclear facilities, probably by next spring. That strike could well fail. Or it could succeed at the price of oil at $300 a barrel, a Middle East war, and American servicemen caught in between. So why is the Obama administration doing everything it can to speed the war process along?
At July’s G-8 summit in Italy, Iran was given a September deadline to start negotiations over its nuclear programs. Last week, Iran gave its answer: No. […]
What’s an American president to do in the face of this nonstarter of a document? What else, but pretend it isn’t a nonstarter. Talks begin Oct. 1. […]
President Obama has now ceded the driver’s seat on Iran policy to Prime Minister Netanyahu. He would do better to take the wheel again, keeping in mind that Iran is beyond the reach of his eloquence, and keeping in mind, too, that very useful Roman adage, Si vis pacem, para bellum.
Metallica har översättningen från den sista strofen ”To secure peace is to prepare for war”.
Comments 2
Ett anfall är snart tyvärr oundvikligt, må det resultera i ett brinnande hat från omvärlden, men det är ett litet pris att betala för att få existera och överleva.
Posted 16 Sep 2009 at 9:09 ¶Håller med Adler.
Posted 17 Sep 2009 at 9:55 ¶USA under sin nye president som sannolikt står under stark påverkan av expresident Dhimmi Carter, vägrar än så länge att utsätta Iran för de starka sanktioner som skulle vara nödvändiga för att få regimen att avbryta utvecklingen av kärnvapen.
Ändå skulle en vägran att exportera bensin till Iran vara mycket verkningsfull eftersom Iran har en mycket dålig raffinaderikapacitet för all sin råolja och är helt beroende av import av bränsle.
Så antingen bomba Iran eller neutralisera de tekniker och ingenjörer som jobbar i kärnvapenprojektet.
/BR
Post a Comment