Pophöger

Jonathan Leman, SKMA, skriver om Jan Helins undanflykter på SVT Opinion:

På SVT Debatt (27/8) hävdade Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör och ansvariga utgivare, att antisemitism är liktydigt med hets mot folkgrupp. Eftersom texter i Aftonbladet inte utgör hets mot folkgrupp kan de inte vara antisemitiska. Därför, menar Helin, är den som menar att Aftonbladet flirtat med antisemitism eller fört fram antijudiska påståenden skyldig att lägga fram bevis för att Aftonbladet brutit mot lagen. [...]

Den logiska följden av Helins resonemang är att texterna i SD-kuriren, Realisten, Nationell Idag eller hos Mohamed Omar för det mesta inte kan beskrivas som antimuslimska, främlingsfientliga, rasistiska, homofoba eller antijudiska eftersom de oftast inte är olagliga.

Resonemanget är både enfaldigt och farligt eftersom det osynliggör och därmed legitimerar det mesta av det hat som finns i samhället eftersom det som inte är brottsligt inte kan vara problematiskt enligt Helin. Och vad gäller egentligen i länder som inte har en lag motsvarande den svenska hets mot folkgrupp-lagstiftningen? Finns ingen rasism i dessa länder?

Jan Helin hävdade också i SVT Debatt att antisemitism hade en särställning. Enligt Helin är det den ”mest vedervärdiga och vidriga” formen av hets mot folkgrupp. Ett vanligt problem när man diskuterar antisemitism är just detta. Det kopplas till extremt och handlingsinriktat hat liknande det nazityska. Överladdningen i begreppet antisemitism leder till en blindhet inför lindrigare former av antisemitism.

Tröskeln för att fördomar & myter om judar ska kännas igen som antijudiska uttryck blir enormt hög när man blåser upp antisemitismen till närmast en fantasifigur, samtidigt som andra typer av fördomar & rasism underordnas.

Intressant betraktelse, som väl illustreras av den senaste tidens debatt.