Pophöger

Nu varslas många från Volvo, och från andra platser i Sverige. Aftonbladet och andra står beredda att rycka ut för att skriva smaskiga offerartiklar. Idag kräver man höjning av taket i a-kassan, och 70% av läsarna håller med. Ärligt talat, vad tänker ni med?

Bra Totto, att du säger ifrån. Vi har väldigt generösa trygghetssystem, men också väldigt krävande medborgare. Vi vill alla ha mer ”gratis” bidrag från staten, verkar det som. Vi är alla offer som det är synd om.

Idag är offret nummer ett Caroline, 23, som kommer casha in runt 10 000 kronor i månaden utan att behöva jobba för det. Hennes sambo kommer också kamma hem samma summa. De kommer alltså att få runt 20 000 kronor i månaden. Ursäkta, men vilket hus bor Caroline och hennes kille i?

Kommentar från Per Schönefeldt, kanslichef på Arbetslöshetskassornas samorganisation:

– Det här får stora konsekvenser för stora grupper som inte kommer att klara sin försörjning. Den här ersättningen räcker inte ens till de mest normala utgifterna som till exempel hyran, säger Peter Schönefeld […]

– Många har heller inga möjligheter att låna eller belåna. Då är det socialen som återstår.

Denne person som uttalar sig är alltså en myndighetsperson, som ska vara neutral. Visst är det mystiskt att han låter precis som en sosse? Fredrik Segerfeldt har också reagerat.

Peter Bergkvist, 41, räknar också med att bli arbetslös:

– Med en hyra på 5 000 kronor blir det nästan omöjligt. Nu måste jag hitta ett jobb, men hur lätt blir det när 3 000 andra också har förlorat jobbet? Jag får väl gå till socialen i värsta fall.

Jag gissar att detta ska framkalla sympati, men ursäkta mig. Ja, du kanske får flytta. Det är en del av livet. Vi har ingen rättighet att bo fint och dyrt. Det är heller ingen rättighet att ha ett jobb. Företag är inte myndigheter. De finns där för att de producerar något som någon efterfrågar. Om ingen efterfrågar lägger företagen ned.

Jag känner sympati för de människor som utsätts för tragedin att förlora jobbet. Men mest av allt känner jag en frustration och ilska över det vuxendagis Sverige har blivit. Här är vi alla offer, även om vi har råd att åka till Thailand eller cashar in 10 000 i månaden utan att arbeta. Om vi måste flytta är vi offer. Om vi blir av med jobbet är vi offer.

Jag tycker vi ska ha trygghetssystem som skyddar oss när vi drabbas av riktiga sjukdomar och svåra kriser. Jag vet att man kan drabbas och livet kan vara svårt som fan emellanåt. Jag är glad att det finns en botten som kan rädda oss när allt klappar ihop.

Men vi har helt tappat koncepten. Den svenska offersjukan kommer på sikt att kväva Sverige. Indier och kineser skulle skratta ihjäl sig om de läste Aftonbladets snyftartiklar.