Pophöger

Jag är folkpartist, oppositionell sådan. Jag är inte centerpartist men jag har faktiskt älskat Federley och Annie. Folkpartister är bra i många frågor men det socialliberala ställningstagandet motiverar många olika ingrepp i människors liv. Det har varit som ett ljus i mörkret, att veta att det faktiskt finns principfasta liberaler i riksdagen. 

De var starka motståndare till FRA-lagen, det visste vi sedan innan. Federley har skrivit mycket om det på sin blogg, och därför hade jag och många andra en förväntning på att han skulle bli den som fällde förslaget. Att han skulle bygga en allians av nejsägare och fälla förslaget.

Istället blev det tvärtom. Federley fällde nejsägarna genom sitt stöd till kompromissförslaget. På det sättet är hans och Annies svek så mycket större än de vanliga riksdagsledamöterna, de tysta. De har aldrig gett sken av att stå upp för klassiska frihetliga värden. Men det har Federley och Annie. 

Se Annies försvarsinlägg. Och Federleys.

Ärligt talat Annie och Federley – vilket är det enorma hot som förutsätter generell spaning på alla våra mail? Det verkar vara något som både Federley och Annie har snöat in på – det finns ett enormt hot och vi måste ha generell spaning på allas mail. 

Jag är extremt medveten om terrorismens risker. Men att kasta principerna i sjön är fel väg att gå, ska det behöva förklaras? Vet ni vad ni gör?

Jag håller helt med om att det behövs befogenheter att spana på mail, på vissa misstänkta individers mail. Men jag har mycket svårt att se vad som motiverar generellt fiskande i vår kommunikation. Det gör oss alla till misstänkta. Ska detta behöva förklaras?

Jag är så sjukt besviken. Jag förstår om ni ville vara makthavare och sno ihop en fin kompromiss. Men jag har aldrig sett er som klassiska maktpolitiker. Jag såg er som reformatörer, ideologer som stod för det ni trodde på. Men nu har ni visat er vara av samma skrot och korn som andra i riksdagen. Och det gör så ont!

Men detta kan omöjligt vara en vinnande väg. Signaturen Alan beskriver läget bra i Federleys inlägg :

Inom koalitionen kommer de inte att se dig som hjälte, utan som en opålitlig ledamot. Till sist rättade du in dig i ledet, tack vare deras svett. De som övertalade dig är hjältarna, i n t e du. 

De som valt dig kommer se dig som svikare i den första fråga som förmått att engagera en sömnig demokrati på år och dag. Och inte vilken fråga som helst, utan en fråga du profilerat dig på.

Sanningen är att det inte finns några vinnare. 

Koalitionen har visat på mycket dålig förmåga att läsa opinionen. Minuspoäng. Partiledarna har framstått som omänskliga. Minuspoäng. Folket får en övervakning de uttryckligen inte vill ha. Minuspoäng. 

Men vad som förvånar mig mest är att du inte inser att du inte enbart får minuspoäng, utan förlorar allt.

Du kunde kanske överlevt politiskt utan EN av dessas fullständiga stöd, partiet eller personväljarna. 

Just nu har du helt enkelt avsatt dig själv, och satt ett pris på din politiska karriär som är på tok för lågt. Varför då inte istället ha gjort ett riktigt avstamp i ett av dessa läger, för att kunna fortsätta påverka? Personvalsväljarna hade slutit upp.

Nu har du inget kvar.

Jag är mycket ledsen och mycket besviken på er. Ni släckte det hopp som jag hade om liberaler i riksdagen. Nu finns det ingen jag tror på längre. Om det bara räckte med detta.

Tyvärr har ni också medverkat till att införa storebrorsstaten och låtit Sverige bli det land som går i bräschen för integritetskränkningar. Vi kommer snart att bli övervakade av FRAs vakande ögon. Och det är ert ansvar att ni röstat ja till detta.

Mattias Svensson är lika sårad som jag. Louise med.

UPPDATERING: Jag tror fortfarande på Camilla Lindberg.