Har redan prövats i valfri socialistisk diktatur.

Absolut kan man minimera vinsten till en person (mig) och låta alla andra precis få mat för att klara av att tjäna pengar till mig hade de varit idealet!

Spela inte dum, det är inte det där som är problemet. Det finns ytterst få höginkomsttagare som inte vill sponsra en basal standard i samhället. Problemet är att det inte alls stannar vid de behov som du nämner ovan. Typiska Aftonbladet-snyftisar handlar ju om hur föräldrar surar för att de inte har råd att köpa lika fina julklappar som andra, eller att de inte kan åka till Mallorca, eller minsann inte vill ta de jobb som erbjuds för tillfället. Det är något helt annat än behovet av mat och kläder.

Problemet är att alldeles för många tror att de är lite för fina för att jobba. Att ta ett hederligt kneg, oavsett om detta är att sopa gatorna eller att flippa burgare, är aldrig prioriterat för dem. Men att gnälla på bloggar och att lappa sta’n på natten med budskap som ”Arbetsförnedringen” och ”Åt var och en efter behov” finns det uppenbarligen energi till.

Nej, det finns ingen frivillighet i att arbeta. Du ser detta som ett problem? Då har du antingen två val: antingen startar du en helautomatiserad fabrik som producerar allt som människor behöver och sedan fördelar detta gratis till människor, eller så lever du på andra. Vi är många som gärna hade sett en automatiserad fabrik som producerade allt gratis till alla, så vi alla kunde ägna oss åt våra fritidsintressen. Problemet är att det inte finns än, och att vi därför måste jobba en del av vårt vakna dygn och sedan ägna oss åt fritidsintressen på fritiden (duh).

Problemet är att människor anser sig ha RÄTT att ”ANDRA” ska skaffa fram jobb till dem. Varför har dessa ”andra” en SKYLDIGHET att ordna jobb till andra? Om dessa påtvingade arbetsgivare sedan inte kan erbjuda tillräckligt glassiga jobb så kan man bara skita i allt och ligga på sofflocket. Sorry, but that shit won’t fly. Väljer man att leva vidare i världen, så har man också en skyldighet att försörja sig. Det ansvaret kan man inte skyffla över på andra, oavsett vilka bullshit-floskler från Marx man kan citera.

Och innan du börjar lappa kategoriseringar på mig kan jag säga att jag själv tjänar strax över existensminimum (inte mycket), trots 240 (gamla systemets) universitetspoäng (inklusive skulder…), och har jobbat med allt från att städa dass till att köra statistik. Inga jobb har varit bortkastade, alla jobb har haft bra och dåliga dagar, men de har gett erfarenhet och möjlighet att komma vidare.

För det första är det alltid bra med stora inkomstskilnader. Ju större desto bättre. För det andra måste det naturligtvis vara propaganda att tillväxten bara tillfaller en mindre grupp i toppen på samhället. Det förstår vem som helst som någonting om ekonomi.

WASHINGTON – The income gap between the rich and the rest of the US population has become so wide, and is growing so fast, that it might eventually threaten the stability of democratic capitalism itself.

Is that a liberal’s talking point? Sure. But it’s also a line from the recent public testimony of a champion of the free market: Federal Reserve Chairman Alan Greenspan.
http://www.csmonitor.com/2005/0614/p01s03-usec.html