Igår kom jag till slut igenom ”Och världen skälvde” eller ”Atlas Shrugged” som Ayn Rands mest kända bok heter. Den är sjuukt tjock, 1300 sidor, och jag har haft den med mig i min väska och läst på bussen när jag åkt till jobbet i Linköping. Den har bitvis varit så spännande att jag inte kunnat lägga den ifrån mig.
Ayn Rand har verkligen gjort ett fantastiskt verk, som väldigt pedagogiskt visar varför socialism leder till fattigdom och armod. Handlingen drivs fram av mänskliga relationer och enkla stilistiska knep. Det är charmigt och fängslande.
Det konstiga är med Rands utopi att den så väl stämmer överens med vårt socialiserade land Sverige. Socialisternas svammel är faktiskt samma svammel som i Rands bok. Och socialisterna har också visat att de tänker på samma sätt som plundrarna i ”Atlas”. De förstår inte konsekvenserna av sin politik, eller också ignorerar de dem. ($vensson utvecklar temat.)
Det brukar berättas om människor som blir ”frälsta” när de läser ”Atlas”. Och jag känner mig faktiskt som en av dem. Boken har i USA röstats fram till den bok som påverkat människors liv mest (näst efter bibeln.) Och så är det faktiskt också för mig! Jag har blivit klar med vad jag vill göra i mitt liv, jag vill bli företagare. Jag vill bli som hjältarna i Ayn Rands bok.
Läste på $venssons blogg att Atlas Shrugged idag fyllde femtio år. Läs mer på Timbro.
Passande att jag ska läsa ut boken lagom till dess och passande att skriva en hyllningsbloggpost till Rand och ”Atlas Shrugged”.
Jag rekommenderar den här boken starkt, jag tycker inte den var särskilt jobbig att läsa. Den är supertjock men handlingen griper tag och håller en fast.
Stort tack Ayn Rand för denna inspirerande bok!
Comments 7
”jag har haft den med mig i min väska och läst på bussen när jag åkt till jobbet i Linköping. Den har bitvis varit så spännande att jag också läst på vägen hem från bussen.”
Mer vanligt är väl att folk understryker hur fängslande en bok var genom att berätta att de ”ägnade hela helgen åt den” eller ”låg uppe på nätterna och läste”. Men den här var alltså bara fängslande nog för att du skulle välja den hellre än att sitta och stirra ut på östgötaslätten genom bussfönstret.
Nåja, jag lär ändå läsa den en vacker dag.
Posted 06 Okt 2007 at 17:41 ¶Eller menade du att du gick och läste efter att du gått av bussen?
(Fan, jag är ju halvt dyslektisk ju…)
Posted 06 Okt 2007 at 17:42 ¶Jag tror att Erik menade det senare. Det gjorde nämligen jag. Gick och läste, alltså.
Posted 06 Okt 2007 at 20:19 ¶Magnus: Bra poäng där… Jag har förtydligat hur jag menade.
Jag har sparat boken till bussläsning, det behövs något trevligt för de där 45 minuterna enkel resa!
Posted 06 Okt 2007 at 21:20 ¶Personligen har jag inte orkat igenom hela boken. När man fick reda på var alla entrepenörer tagit vägen slutade det att vara spännande, och jag tappade jag lusten att läsa vidare, för den är som sagt SJUKT tjock och närmast smärtsamt detaljerad ibland. Femtio sidor kan passera utan att någonting händer och en replik i en konversation kan ta upp fyra sidor.
Och ärligt talat så blir jag inte ”frälst” av den här boken. Jag förstå vart Rand vill komma och kan bara säga att jag höll med henne redan från början.
Posted 07 Okt 2007 at 8:47 ¶Vill minnas att jag läste om nått spel i Metro som hette Bioshock, som inspirerats av Ayn Rand. Kom och tänka på det då jag stod lite förvånad över den globala ”nyupptäckten” av henne.
Posted 07 Okt 2007 at 11:08 ¶Men man blir ju lite nyfiken på att läsa henne, fast då som litteratur och inte filosofi. Fast Max Stirner står just nu högst upp på listan…
Erik: Håller inte med dig, för mig var det identifikationen med huvudpersonerna som drev intresset vidare. Jag blev förbannad på att Dagny var så seg och gjorde fel hela tiden. Det gjorde att jag bara måste läsa vidare!
Gabriel: Jag rekommenderar verkligen boken. Det är ett intressant koncept, filosofi presenterat som en actionthriller.
Posted 07 Okt 2007 at 12:45 ¶Post a Comment