Pophöger

För ett tag sedan tog jag upp Folkpartiets nya kulturprogram, som i huvudsak bestod av att kulturbidrag ska fortsätta pytsas ut i stor skala av nämnder med politiker.

Jag kritiserade detta, och blev för detta kritiserad av Niklas Frykman, gruppledare för fp i Eskilstuna.

Erik Svansbo ägnar sig åt en totalsågning helt i enlighet med det nyliberala stridsropet att den bästa kulturpolitiken är ingen kulturpolitik alls. Han har rätt i sin kritik att programmet vräker ut bidrag, men fel när det gäller att kulturpolitik inte behövs.

Frykman benämner min kritik något nedlåtande för ”nyliberalt stridsrop”. Sen påstår han att kulturpolitik behövs. Där tar Frykmans argumentation slut.

Jag har tydligen fel när jag säger att kulturpolitik inte behövs. Men varför? Vad är det som gör att produktion av till exempel bilar inte ska ha stöd, men produktion av musik ska ha stöd? Vad är det i kulturen som gör den så särskilt viktig, och vad är det som gör att medborgarna inte klarar av att hantera den själv?

Det skulle jag gärna vilja få förklarat av fp:s starke man i Eskilstuna.