Pophöger

Mitt namn är Erik Svansbo och jag är riksdagskandidat för Folkpartiet

Jag började den här manifestationen med att sjunga sång till friheten. Vi här i Sverige njuter av friheten – vi har demokrati. Vi har rätt att säga vad vi vill, klä oss hur vi vill, gå vart vi vill. Det är en del av de mänskliga rättigheterna.

Jag tror att de mänskliga rättigheterna är något som är för alla människor – inte för människor från ett visst land eller en viss kultur. Det är vår födslorätt.

I slutet av sången sjöng jag ”framtiden är ditt ansvar”. Med frihet kommer ansvar och det är därför jag tog initiativet för denna manifestation för fred och demokrati i mellanöstern.

Mitt engagemang för Israel kom i takt med att jag lärde mig att världen inte var som jag trodde. Jag trodde förut på det jag läste i tidningarna, men allt eftersom mitt politiska intresse växte lärde jag mig att det inte var hela sanningen som stod där.

Israel är en demokrati. Trots att svenska medier gör sitt bästa för att utmåla Israel som en mördarregim är det en demokrati med mänskliga rättigheter. Denna demokrati finns inte i ett vakuum – det finns starka krafter i mellanöstern som vill förgöra landet.

Nyligen var det krig i mellanöstern. De som inledd kriget är en organisation som heter Hizbollah. De är islamister, fundamentalistiska muslimer, som vill upprätta en islamistisk stat liknande den i Iran. Deras mål är att utrota Israel och de har regelbundet beskjutit landet med raketer.

Dessa katyuscharaketer har dåliga möjligheter för att sikta – de flyger lite hur som helst. Men de uppfyller sitt mål, att sprida skräck och terror. Och ibland träffar de och då träffar de civila. De har regnat över norra Israel ända sedan Israel drog sig tillbaka därifrån.

Hizbollah har stöd från Syrien och Iran. De rustade i södra Libanon för att bygga en stark armé och den blev innan kriget starkare och starkare. Den växer och de får bättre vapen och kraftfullare raketer. Hizbollah trappade i krigets början upp konflikten genom att kidnappa israeliska soldater.

FN har tagit beslut om att Hizbollah ska avväpnas. Men detta har inte skett. Istället har Hizbollah tagit plats i Libanons regering. De har bildat en stat i staten i södra Libanon och de är ett realistiskt hot mot Israel. Därför var Israel tvingade att agera, och de gjorde också så i det krig som vi alla känner till.

I kriget dog mängder med civila. Israel strävade under detta krig för att minska antalet civila dödsoffer, man släppte ned flygblad och uppmanade människor att fly de områden som hölls av Hizbollah. Hizbollahs taktik var den motsatta – de besköt regelbundet Israel från civila områden och gjorde på detta sätt bland annat bostadsområden till krigsområden.

På detta sätt satte man Israel i en omöjlig sits. Om inte Israel agerade kan de lugnt fortsätta med sina raketbeskjutningar av oskyldiga. Om Israel agerar uppstår libanesiska civila dödsoffer. Om man inte agerar militärt dödas israeliska civila och på lång sikt hotas Israels existens.

På andra sidan, i Palestina, finns Hamas. Hamas är det styrande partiet i Palestina. De har inte tagit avstånd från terrordåd, från mord på civila. Också från detta land regnar missiler ned på de människor som bor där. Hamas erkänner inte Israels rätt att existera.

Demokratier har en plikt att förhandla och ta ansvar. Men hur ska Israel kunna förhandla med en organisation som vill utplåna dem? Förhandling har en gräns och Israel har en svår situation. De måste försvara sig – annars blir de utrotade.

De fundamentalistiska rörelserna hatar Israel – och de hatar judar. Antisemitismen har dammats av och växer. Arabvärldens diktaturer utnyttjar judarna och Israel som en samlande yttre fiende och genom propaganda leds människor återigen att tro att judar är onda.

Hizbollahs ledare sade att det är bra att judarna samlas i Israel så att vi kan utrota alla på en gång. Han beskrev i samma läge judarna som en pestsmitta. Och detta är tyvärr ingen enskild företeelse.

Antisemitismen växer även i Sverige. På en demonstration i malmö skanderades ”döda judarna” på arabiska. Hizbollahs flaggor vajar. Min lillasyster berättade för mig att hennes muslimska klasskompis hade gjort hitlerhälsningen under en religionslektion. Det chockar mig att höra.

Frihet innebär ansvar – frihet utmanar. Den utmanar oss att ställa krav och våga säga nej. Antisemitismen måste bekämpas, oberoende av vem som uttrycker den. Det är dags att öppna ögonen och se att antiesemitismen växer – det som hände då kan hända igen om fundamentalisterna får som de vill.

Med Iran som samlande faktor rustar fundamentalisterna för att utrota Israel – och de kan mycket väl lyckas. När väl Israel är utrotat går kampen vidare. För det som provocerar fundamentalisterna är inte imperialism, kapitalism eller något annat. Det är helt enkelt demokrati. Islamisterna är vår tids nazister. De använder samma retorik och deras mål är världsherrevälde och globala sharialagar.

Det duger inte att bara säga att mänskliga rättigheter är viktigt. Friheten kräver något av oss. Den kräver att vi ser igenom propaganda och strävar efter att ta av oss ideologiska glasögon. Det är dags att erkänna Israel som en demokratisk stat och att demokrati är modellen för mellanöstern. Det är dags att säga nej till fundamentalismen och kräva respekt för mänskliga rättigheter. Det är den enda vägen framåt.

Därför står jag här idag och jag står upp för Israel. Framtiden är vårt ansvar och om mellanöstern ska ha någon framtid måste vi göra skillnad. Då måste vi ta ställning i en svår konflikt – Israels väg är mellanösterns väg – demokrati är mellanösterns väg.