Pophöger

Dick Erixon efterlyste häromdagen mer integration i valrörelsen. Han lyfte då Liberal Mångfald och deras debattartikel på SvD Brännpunkt. Liberal Mångfald efterlyste där att Sveriges asylinvandring ska harmoniseras med resten av EU-länderna:

Integrationen kan inte lyckas om invandringen präglas av cynism eller snällism. Vi står för en fast och human migrationspolitik där vi inte tar emot fler än vi klarar av att integrera. Genom ett harmoniserat asylsystem inom EU får ett jämnare tryck på mottagarländerna.

Per Altenberg, duktig folkpartibloggare från Stockholm, reagerade kraftigt mot påståendet att vi bara bör ta emot så många asylflyktingar att vi klarar att integrera. Varför det, Per? Att ha en obegränsad asylinvandring är helt orimligt.

Jan Björklund berörde idag frågan i Sydsvenskan kring hur han ser på ett harmoniserat asylsystem, och verkar inte helt främmande för tanken:

Han ser det mer som en logisk självklarhet att Sverige skärper asylreglerna i ett läge när Europa är på väg mot en harmonisering av flyktingpolitiken.

– Sverige är ett av de länder med den öppnaste attityden mot asylinvandring. Andra länder är strängare. En gemensam linje hamnar någonstans mittemellan. Det ger Sverige en stramare syn.

Hur kan ett traditionellt flyktingvänligt parti som Folkpartiet försvara en åtstramning?

– För att det totalt sett blir bättre för asylsökande och flyktingar i Europa. Det finns EU-länder som är väldigt stränga och som motarbetar rörlighet över gränserna. Då blir det ändå bättre i Europa än läget idag.

I artikeln säger också Björklund nej till en allmän flyktingamnesti.

Liberati menar att artikeln är feltolkad, så jag vet inte hur stora växlar man ska dra på den.

Sverige är som land dåligt förberedda på att hantera stora mängder asylflyktingar. Vi har en arbetsmarknad med höga trösklar vilket gör det svårt för människor med lägre kompetens att komma in.

Vi har en mentalitet i Sverige som säger att det svenska inte är bra, och att andra kulturer nästan är värda mer. Det gör att det är svårt för människor som kommer hit att lära sig vad som är den svenska kulturen, och hur man anpassar sig. Med mera.

Alliansen har själva erkänt att integrationen är misslyckad, och presenterat nio punkter för att förbättra den. Nämnvärt där är ekonomiska frizoner i utsatta områden, samt en obligatorisk medborgarskapskurs.

Om integrationen inte fungerar ska man självklart överväga minskad asylinvandring. En harmonisering med EU kan vara bra, just av det skäl som Jan Björklund anger, det skulle bli bättre för de flesta asylsökande.

Vad som inte kan tummas på, anser jag, är arbetskraftsinvandringen. Vi har en mycket bra arbetskraftsinvandringslagstiftning, och det ska vi vara stolta över. Där tycker jag gränsen för en liberal går.

Björklund säger också något mycket viktigt, som jag instämmer å det kraftfullaste i.

Jag har länge diskuterat skolproblem i syfte att förbättra skolan. Vi måste på ett avspänt sätt också kunna diskutera integrationspolitikens styrkor och svagheter. Annars upplever människor att vi inte vågar prata om invandringsfrågor. Det skulle stärka extremismen.

Även Philip Wendahl har bloggat.

Jesús Alcalá har i en kulturartikel i SvD skrivit om slöja och islam i Sverige. Där kommer han med ett chockerande avslöjande – på SFI i Strömsund har man infört en variant av Sharia. Kvinnorna har avskiljts från männen och sattes bakom en skärm för att skilja av dem:

Männen tvingar kvinnorna att sitta längst bak i klassrummet, tvingar muslimska kvinnor att bära niqab och tillåter dem inte att tala för sig själva.

Skolan säger: Muslimska män från främst Uzbekistan har i flera år åberopat sin trosfrihet för att ”kräva särskilda klasser för män respektive kvinnor”, för att ”deras kvinnor skulle få bära ansiktsslöja” och för att ”kvinnorna ej fick tala när andra män lyssnade”. Skolledningen tog inte strid. Männen skulle nog ändra sig med tiden.

Hösten 2006 blev klasserna könsuppdelade men vårterminen 2008 kunde de muslimska männen tänka sig en medelväg: gemensamma klassrum på villkor att skolan satte upp skärmar bakom vilka kvinnorna, helst också de icke muslimska, skulle sitta.

Skärmar sattes upp och kvinnorna placerades bakom skärmarna. Lärarna var emellertid missnöjda. Undervisningen blev omöjlig när kvinnorna satt bakom skärmar och därtill inte fick delta i samtalen. Varje fråga som lärarna ville diskutera måste först tas upp med männen. Muslimska kvinnor fick aldrig ”vistas i enrum med manliga lärare”. Icke muslimska elever var illa berörda av denna ordning.

Skolledningen lyckades nå fram till ytterligare en kompromiss: skärmarna skulle tas bort om kvinnorna istället placerades längst bak.

En kvinna, Miriam från Guatemala, har anmält skolan för könsdiskriminering. Men DO agerar inte:

DO är överslätande i Miriams ärende. Skolan, skriver DO i sitt beslut, har ”vidtagit omfattande åtgärder” för att stödja Miriam och komma åt ”de handlingar och beteenden som hon upplevt som trakasserier på grund av kön”. Därmed har skolan uppfyllt sina skyldigheter.

Alcalá tar också upp ett annat fall, om Alia som kräver att få utbilda sig trots att hon döljer sitt ansikte. Men där har Jan Björklund satt ned foten – det ska inte vara tillåtet att dölja sitt ansikte i skolan.

På samma sätt borde det vara en självklarhet att Diskrimineringsombudsmannen agerar för att bekämpa könsdiskrimineringen i Strömsund. Men DO gör sig alltmer känd som en institution för religiös diskriminering, mot feminism och jämställdhet.

Via Dick Erixon.

Idag lyssnade jag på P3 Nyheter som körde ett stort gräv om diskriminering.

Tjejer med slöja har flera gånger sämre chans att få jobb. Det visar en granskning P3 Nyheter har gjort. Vi sökte 200 jobb över hela Sverige – och den tjej som inte bar slöja var intressant för fyra gånger fler arbetsgivare än tjejen som har slöja på fotot i sin ansökan.

Jag tycker diskrimineringslagar är problematiska, eftersom en näringsidkare själv borde få bestämma vem han eller hon vill anställa i sitt företag. Men jag har inte riktigt koll på ideologin, så jag mailade en nyliberal idol, Mattias $vensson på Magasinet Neo. Här är hans svar:

Jag tycker inte att man ska ha diskrimineringslagstiftning. För det första därför att det byråkratiserar frivilliga affärsrelationer. Du bör så klart få anställa vem du vill och släppa in vilka du vill på en lokal du äger.

Lagstiftningen är dessutom orättvis i att den slår mot arbetsgivare trots att de kanske inte alltid har skulden. Om det förekommer rasistiska glåpord vid fikabordet på en arbetsplats är det arbetsgivaren som är ansvarig, t ex. Claes Arvidsson skrev När boten blir värre än soten, ett kort häfte åt Timbro.

Bäst läsning är ekonomen Thomas Sowell, som gått igenom diskrimineringslagar världen över i en bok. Lagarna tenderar att gynna de mest välutbildade i den inkvoterade gruppen, men inte de som bästa behöver det. Han har säkert en hel del texter på sin hemsida som mångårig och flitig krönikör. Sowell visar också hur marknader och konkurrens minskar diskriminering (det straffar sig ekonomiskt att välja bort kompetens), medan ideella institutioner, universitet och monopolföretag sällan brukar vara etniskt integrerade, här finns inte konkurrensen och därför ingen omedelbar kostnad för att diskriminera. Det handlar mindre om attityder än institutioner.

Uppfriskande tankar. Bra att det finns folk som har tänkt så man slipper göra det själv!